torsdagen den 13:e oktober 2011

The Walking Dead av Robert Kirkman, Charlie Adlard och Cliff Rathburn

Robert Kirkman är en erkänd serieförfattare med många serier bakom sig som Marvel Zombies och Invincible . Men hans största succé är zombiesviten The Walking Dead. Vilket nog inte är någon nyhet för de flesta. Walking Dead är idag en seriesuccé med hittills 14 album. En TV-serie har gjorts och den andra säsongen har USA-premiär 16 oktober. Två dagar innan, alltså idag, är det Walking Deadpremiär på ett annat plan. Då släpps andra albumdelen på svenska. Första delen utkom i våras av Apart Förlag.

Förlaget ska ha en stor eloge för att dom redan ger ut nästa del. Det är skönt att dom har ett tempo i och med att det finns så många delar att läsa. Samtidigt är det givetvis smart att smida medan järnet är varmt. För varmt är det. Zombiesarna är som skräckfenomen hetare än någonsinn och mycket pekar på att dom kommer att vara det ett tag till. Man kan förstå varför då resultatet är så här bra.

Seriesvitens undertitel är a continuing story of survival horror. Vilket säger mer än vad man kan tro. Kirkman säger själv att han tycker att alla zombiefilmer slutar när det är som mest intressant. Författarens mål är därför att berätta en klassisk zombiehistoria som verkligen går på djupet. Vilket han lyckas med. Alla karaktärerna är flerdimensionella vilket är ovanligt i den här typen av berättelse. Det som gör serien så bra är att människorna känns så trovärdiga. Det är också deras öden som man som läsare intresserar sig av. Zombiesarna är bara ett yttre hot och poängen med serein är att se vad människor tar sig till för att försvara sina nära och kära i pressade lägen. Därför är de bästa delarna i Walking Dead lustigt nog de som inte innehåller zombies.

I denna andra del, som heter På drift, kommer de överlevande till en gård där de träffar på flera levande människor. Men är gården så säker? Och vad är det för människor?

I detta album har tecknaren Tony Moore bytts ut mot Charlie Adlard. Moore har dock fortsatt att emellanåt göra omslag men satsar istället på egenägda serier som The Exterminator (tillsammans med serieförfattaren Simon Oliver). Inget fel på Charlie Adlard men Moores teckningar är i mitt tycke något vassare. Men Adlards teckningar är fullgoda och tillsammans med tuschared Rathburn skapar dom mörka och suggestiva bilder som förstärket Kirkmans knivskarpa manus.

Walking Dead har länge hört till mina allra största favoriter. Att Apart Förlag ger ut dom i svensk språkdräkt är en stor kulturgärning. Därför är det så skönt att översättningen är så bra gjord av Sara Årestedt. Jag kan konstatera att zombiegurglandet Hmmgg har översatts till Hömmg och Hungh översatts till Höngff. Båda låter faktiskt bättre på svenska. 

 Kan vara kul att veta att spelbolaget Telltale Games arbetar för närvarande på ett TV-spel baserat på The Walking Dead som planeras att släppas nu i höst.

Sammanfattningsvis är The Walking Dead - På drift ett briljant album ch har sin givna plats i landets alla bibliotek. Och även i landets alla privatägda bokhyllor.

Lee Falk - Berättaren av The Scandinavian Chapter of the Lee Falk Memorial Bengali Explorers Club

Lee Falk är mannen bakom de båda legendariska serierna Mandrake och Fantomen. I år, 2011, skulle han ha ha fyllt 100 år. Samtidigt fyller serienfiguren Fantomen 75 år. Det firar den ideella Fantomen-klubben The Scandinavian Chapter of the Lee Falk Memorial Bengali Explorers Club genom att göra hyllningsboken Lee Falk - berättaren.


The Scandinavian Chapter of the Lee Falk Memorial Bengali Explorers Club har sedan tidigare gett ut den utmärkta boken Från lila vålnad till blågul hjälte.

Lee Falk - berättaren är en matig bok som innehåller intervjuer med Lee Falk samt diverse texter, såsom noveller och manusutdrag, skrivna av Falk. Vidare innehåller boken minnestexter från familj och vänner (hans barn Valerie, Diane och Conley samt änkan Elizabeth och vänner som Ulf Granberg och Sture Hegerfors) samt några artiklar om Lee Falk och hans serier. Slutligen innehåller boken en mängd foton och bilder varav vissa inte publicerats tidigare. Boken finns i både svensk och engelsk version.


Jag ska väl också i objektivitetens namn säga att jag själv medverkar i boken. Fast på ett mycket litet hörn, jag har översatt en intervju med Falk från engelska till svenska. Så jag är kanske inte helt objektiv. Men nästan.


Det finns ett problem när man gör en bok av den här typen. Eftersom många av intervjuerna och texterna ursprungligen gjorts i andra sammanhang blir det en hel del saker som återkommer. Och återkommer. På det sättet blir boken bitvis lite tradig. Fast väljer man att göra en bok p det här sättet blir det oundvikligt och gör därför inte så mycket. Men det gör att boken mås bäst av att inte sträckläsas.


Innehållet är intressant, trots det något repetetiva innehållet, och min bild av Falk ändras en del. Det är ett stort jobb som The Scandinavian Chapter of the Lee Falk Memorial Bengali Explorers Club gjort helt ideellt. Men resultatet blev bra.


Se även The Scandinavian Chapter of the Lee Falk Memorial Bengali Explorers Clubs hemsida.


Rekommenderas varmt.

måndagen den 25:e juli 2011

Playboy's Silverstein Around the World

I Sverige är det inte många som vet vem Shel Silverstein är. Vilket är synd tycker jag. För han, eller snarare hans verk, är väl värda uppmärksamhet. I hans hemland USA är han dock betydligt mera känd.

Han levde mellan 1930 och1999 och är idag kanske mest känd som barnboksförfattare. Bland dessa kan nämnas prisbelönta The Giving Tree (finns översatt med svenska titeln Och trädet var lyckligt), The Missing Piece och Where the Sidewalk Ends (som är USA's mest sålda barnbok än idag).

Men barnböcker var långt ifrån det enda denne renessansman gjort. Han är även en känd och prisbelönad (och Oscarsnominerad) låtskrivare. Hans största succéer skrev han åt andra artister såsom Johnny Cash (A Boy Named Sue, 25 More minutes to Go), Dr Hook (Sylvias Mother, Cover of the Rolling Stone) Marianne Fathfull (The Ballad of Lucy Jordan), Bobby Bare (Daddy, What If, Marie Laveaux), Irish Rovers (Unicorn) och Loretta Lynn (One's on the way, Hey Loretta). Han har även spelat in egna skivor samt skrivit musik till filmer som Vykort från Drömfbriken, Ned Kelley och Who is Harry Kellerman.

Men inte nog med det, Silverstein skrev en hel massa teaterpjäser, gjorde egensinniga bidrag till deckar-antologier samt, tillsammans med David Mamet, gjorde filmen Things Change.

Silverstein gjorde, då han tjänstgjorde i armén, succé med sina skämtteckningar. Då han kom ut från det militära hoppades han kunna leva på sitt tecknande och kontaktade en massa olika tidningar. Ingen verkade vara intresserad, ingen utom den nystartade Playboy. Det var början på ett långt samarbete mellan Silverstein och Playboy samt början på en lång vänskap mellan Shel och Hugh Hefner.

Silverstein gjorde många olika typer av skämtteckningar för Playboy men de som idag är mest kända har nu äntligen samlats i bokform. Under 1950- och 1960-talet reste Silverstein världen över och tecknade skämtsamma resereportage på Plaboys bekostnad. Han reste bland annat till Skandinavien, Spanien, London och Italien. Fast dessa teckningar är gjorde för länge sedan håller de än idag. De allra roligaste är när han besöker ett nudistläger, folksångarscenen i Greenvich Village samt hippiekvarter.

För att förtydliga, detta album är tekniskt sätt inget seriealbum i och med att det endast innehåller skämtteckningar. Det må så vara att dessa teckningar hänger samman i ett sammanhang men de är inte tecknade i sekvens, alltså är de inga serier. Men nästan...

Silverstein har en egensinnig tecknarstil som jag gillar, och som passar innehållet väl. Själva innehållet håller som sagt än idag. Playboy's Silverstein Around the World innehåller även ett roligt förord av Hugh Hefner samt en kort biografi om Silverstein skriven av Mitch Myers.

Rekommenderas varmt!

söndagen den 17:e juli 2011

Linjär algebra som manga av Shin Takahashi och Iroha Inoue

Jag minns när jag studerade tyska på gymnasiet. I mina tyskaböcker kunde man följa Dieter och Natscha. Det var fotograferade stillbilder och hade en handling som röd tröd för ens tyskalärande. Känner ni igen detta? Det är ett vanligt grepp inom läroböcker för språk. Men i Sverige har det oftast stannat vid just språkstudier. Att läroböcker även kan berätta en historia är vanligt förekommande i andra länder, kanske främst i Japan. Men då är det inga fotograferade stillbilder utan serier. Dessa serier kallas för Kyouiku manga och kan översättas som pedagogiska serier.

Kyouiku manga är mestadels förekommande inom skolans värld men finns även inom andra områden som till exempel om man vill lära sig golfsvingar, teknik, juridik med mera. Denna typ av undervisningsserier är inte så vanliga på svenska. Tidigare har det funnits några  läroböcker i japanska, som Kana de Manga. Men nu har alltså den första mattemangan kommit i svensk språkdräkt.

Shin Takahasi är lärare och dataanalytiker. Fast numera har han lagt detta på hyllan och blivit författare på heltid. Bland de böcker han skrivit kan nämnas The Manga Guide to Statistics,  The Manga Guide to Factor Analysis och The Manga Guide to Regression Analysis.

Linjär algebra som manga handlar givetvis om linjär algebra. Men den handlar även om Yurino Reiji som vill träna karate. Yurino och tränaren Ichinose kommer överrens om att han kan träna ifall han också hjälper tränarens lillasyster Ichinose Misa med algebra. Vilket han gör. Sedan får vi läsare följa deras lektioner. Men mangan bjuder även på lite kärlek och karate.

Serien The Manga Guide to är ett samarbete med förlagen No Starch Press och Ohmsha, Ltd of Tokyo. Det sistnämnda förlaget är ett väl ansett japanskt förlag inom faktalitteraturen. Samarbetet mellan förlagen har resulterat en hel del The Manga Guide to. De engelska utgåvorna är ibland lätt omgjorda för att anpassa västerländska läsare och varje upplaga har kollats av expertis i både Japan och England. I serien finns även The Manga Guide to Databases, The Manga Guide to Electricity, The Manga Guide to Physics, The Manga Guide to Molecular Biology och The Manga Guide to Calculus. I Sverige ges magnan ut av Studentlitteratur.

I mitt tycke fungerar det väl att ha en lärobok i matematik i serieform. Jag behärskar dock ämnet hyfsat väl men känner ändå att mina kunskaper får sig en nödvändig uppdatering. Mangan är både pedagogisk och underhållande. Därtill vältecknad. Det kan alltså inte bli annat än en rekommendation. Jag hoppas också att Studentlitteratur fortsätter ge ut Takahashis verk på svenska.

Rekommenderas.


tisdagen den 12:e juli 2011

Marijuanaman av Ziggy Marley, Jim Mahfood & Joe Casey

Ziggy Marley är reggaelegenden Bob Marleys äldsta son och är precis som sin far en reggaeartist med grammyvinnarskivan Love is my religion som sin största succé. Men han har fler strängar på sin lyra.

Jim Mahfood är en amerikansk serietecknare. Förutom att han jobbat för serieförlaget Marvel med Spider-Man är han känd för sin egen skapelse Grrl Scouts. Mahfoods största succé hittills är dock hans samarbete med mångsysslaren Kevin Smith och deras serieversion av Smiths egen kritikerrosade film Clerks.

Joe Casey är en serieförfattare som fick mycket uppmärksamhet för sitt arbete med Marvels hjälte Cable. Han har även jobbat för förlaget Wildstorm, bland annat med Wildcats och för DC Comics med Superman.

Nu har dessa tre herrar slagit sina påsar ihop för en annorlunda superhjälte. Marijuanaman är en utomjording som kommit till jorden eftersom hans hemplanet behöver THC. För den som inte vet är THC en förkortning för Tetrahydrocannabinol och är det huvudsakliga aktiva ämnet i cannabis. Väl på jorden hjälper hjälten till med att rädda några marijuanafält från att de elaka (vita) mogulerna från apoteksföretaget PharmeXon. Apoteksföretaget vill förstöra marijuana så att dom kan sälja egna preparat och försöker med alla medel förstöra fälten. Därför skickar dom in superskurken Cash-Money.

Serien avslutas med en sida om varför hampa är bra.

Ziggy Marley har kommit på idén som sedan Casey gjort ett manus på. Därefter har Mahfood tecknat. Synd att Marley inte samarbetat med två andra serieskapare. Idén må vara kontroversiell men den är annorlunda och underhållande. Dessvärre är Caseys manus tunnare än det tunnaste smörpapper och alldeles för slarvigt och snabbt. Dessutom är den överlastad med Bob Marley-anspelningar som är både övertydliga och onödiga. Men det värsta är Mahfoods teckningar som hör till de värsta jag någonsin sett. Hujedamig, de fördunklade verkligen min läsning.

Jag trodde mycket på serien, inte minst på grund av att den är utgiven på Image comics, förlaget som ligger bakom två av de bästa serier jag läst, Walking Dead och Chew.

Idén är som sagt intressant men resultatet är verkligen inte intressant. Tyvärr. Detta hör till det sämsta jag läst på länge.

Rekommenderas inte.

lördagen den 18:e juni 2011

Pappaledighet tar tid

Jag har nu varit papapledig i två månader. Många månader kvar. Jag stormtrivs men tiden blir lite ur led. Min kära dotter (som för övrigt sover väldigt lite på dagarna) tar nästan all min vakna tid. I övrigt har jag försökt läsa och skriva på min nästa bok. Dessutom tar mitt radioprogram (en halvtimme varje måndag 10-10.30 i lokalradion) givetvis en hel del tid. Har alltså inte haft så mycket tid att skriva här. Så blir det nog också inom den allra närmaste framtiden

Däremot inte sagt att denna sida är nerlagd, det är den inte. Men den ligger lite på halvis, jag gör nåt inlägg när jag hinner. Jag kan i alla fall konstatrera att Walking Dead på svenska är bra översatt (har äntligen hunnit läsa den ordentligt) och ett måste för landets alla bibliotek

söndagen den 22:e maj 2011

Hälge Côtes du Rhône

Detta är en liten annorlunda recension. Det är inget läsbart, men väl serierelaterat.

Lars Mortimer är inte bara serieskapare och upphovsmann till seriefiguren Hälge (och till seriefiguren Bobo). Han är även en vin-entusiast. Tillsammans med Stockholm WineLab har han tagit fram rödvinet Hälge Côtes du Rhône. För den som inte känner till är Côtes du Rhône är ett klassiskt och välrenommerat vin, främst till smakrika maträtter, exempelvis vilt. Hälge Côtes du Rhône har enligt Stockholm Winelabs hemsida en medelfyllig, balanserad smak med inslag av mörka bär, viol, fat och peppar.

Jag njutet själv gärna av ett glas vin. Jag är kanske ingen större vinspecialist men lite hum har jag. Jag fann Hälge Côtes du Rhône vara ett mycket milt vin som passar till det mesta. Själv äter jag inte kött så jag vet inte hur väl det passar till vilt som ju är tanken. Men det passar bra till min hemlagade quorngryta i alla fall. Det är väl värt sitt pris.

Några av mina goda vänner tyckte att Hälge Côtes du Rhône var det bästa rödvin dom någonsin smakat. Själv vet jag inte om jag tar i så mycket men visst hör de till de godare viner jag druckit.

Passar alldeles utmärkt att läsa Hälge till.
Rekommenderas.