
Jiro Taniguchi har jag skrivit om tidigare. Han är en väl ansedd mangaka (mangaförfattare) som har hållit på länge och gjort många prisbelönta serier. Han finns på svenska med mangan Isvandraren. Andra av hans serier som bör nämnas är fantastiska The Walking Man.
Ytterligare en av hans många omtyckta serier är A Distant Neighborhood. Den handlar om vuxne affärsmannen Nakahara. Av någon anledning slungas han tillbaka till sin egen barndom som 14-åring. Som vuxen i ett barns kropp återupplever han nu sin barndom. Kanske han nu kan få reda på varför hans för så mystiskt försvinner?
Ytterligare en av hans många omtyckta serier är A Distant Neighborhood. Den handlar om vuxne affärsmannen Nakahara. Av någon anledning slungas han tillbaka till sin egen barndom som 14-åring. Som vuxen i ett barns kropp återupplever han nu sin barndom. Kanske han nu kan få reda på varför hans för så mystiskt försvinner?
Som vanligt när det gäller Taniguchi är teckningarna mycket välgjorda. Även berättelsen är fyndig. Däremot finns det en sak med Taniguchis berättelser som gör mig kluven. Mangaskaparens stora styrka är även hans svaghet. Han har nämligen en stor förkärlek till bli sentimental. Ibland blir det helt enkelt för mycket. I första volymen av A Distant Neighborhood klarar han gränsen mellan att vara sentimental och inte sliskig. Men gör han det i den andra volymen? Det verkar inte så, dessvärre. Men en manga av Jiro Taniguchi är alltid värd att läsa. A Distant Neighborhood är inget undantag.
Mangan finns i två volymer.
Rekommenderas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar