Alfabeta bokförlag ger på nytt ut seriealbumen som introducerade muminvärlden för vuxna läsare. Många förknippar de kanske tecknade serierna om mumintrollet och hans vänner med Tove Janssons bror Lars Jansson. Vilket i så fall inte är så konstigt med tanke på att det är han som gjort merparten. Men det var Tove som började med muminserierna.
Med start 1947 publicerade Jansson sin första muminserie, Mumintrollet och jordens undergång i den finlandssvenska vänstertidningen Folktidningen Ny Tid. Den serien var en serieadaption av muminromanen Kometjakten, och den saknade pratbubblor. Den fick även kritik för sitt rojalistiska innehåll (bland annat läser Muminpappa tidnignen Rojalistbladet).
Några år senare gjorde Tove ett nytt försök med serier, denna gång med pratbubblor. Detta skedde 1954 för London Evening News. Muminseriernas popularitet spreds och serierna trycktes i tidningar som nådde miljoner läsare i 40 länder.
I serieform är muminberättelserna dock inte lika trolska och ångestfyllda som romanerna utan istället mycket satiriska. Serierna har helt egna historier, även om en hel del av dem utgår från Muminromanerna. Muminserierna påminner egentligen mer om TV-serien the Simpsons än om muminromanerna. I dessa serierna skaffar muminfamiljen sig ett hembiträde, i en annan blir hela Mumindalen förledda av en profet. Detta är mycket roligt och satiren är påfallande aktuell trots att serierna gjordes för över 40 år sedan. I fjärde albumet fins en av de bästa serierna, ”Mumin och Medborgarkänslan”. I detta serieäventyr kommer en medlem av förbundet för medborgarkänsla till Mumindalen och övertygar muminfamiljen att arbete och försakelse är den enda sanna vägen.
Många förknippar mumintrollen med barnunderhållning. Men faktum är att serierna ursprungligen riktades gentemot en vuxen publik och inte mot barn. Vilket gör att serien idag faller mellan två stolar eftersom många tycks tro att Mumin är för barn. Vilket är synd för dessa fantastiska satirserier håller än och är mycket underhållande. I bloggande stund har Alfabetra gett ut fyra stycken. Alla är mycket bra.
Rekommenderas varmt
Med start 1947 publicerade Jansson sin första muminserie, Mumintrollet och jordens undergång i den finlandssvenska vänstertidningen Folktidningen Ny Tid. Den serien var en serieadaption av muminromanen Kometjakten, och den saknade pratbubblor. Den fick även kritik för sitt rojalistiska innehåll (bland annat läser Muminpappa tidnignen Rojalistbladet).
Några år senare gjorde Tove ett nytt försök med serier, denna gång med pratbubblor. Detta skedde 1954 för London Evening News. Muminseriernas popularitet spreds och serierna trycktes i tidningar som nådde miljoner läsare i 40 länder.
I serieform är muminberättelserna dock inte lika trolska och ångestfyllda som romanerna utan istället mycket satiriska. Serierna har helt egna historier, även om en hel del av dem utgår från Muminromanerna. Muminserierna påminner egentligen mer om TV-serien the Simpsons än om muminromanerna. I dessa serierna skaffar muminfamiljen sig ett hembiträde, i en annan blir hela Mumindalen förledda av en profet. Detta är mycket roligt och satiren är påfallande aktuell trots att serierna gjordes för över 40 år sedan. I fjärde albumet fins en av de bästa serierna, ”Mumin och Medborgarkänslan”. I detta serieäventyr kommer en medlem av förbundet för medborgarkänsla till Mumindalen och övertygar muminfamiljen att arbete och försakelse är den enda sanna vägen.
Många förknippar mumintrollen med barnunderhållning. Men faktum är att serierna ursprungligen riktades gentemot en vuxen publik och inte mot barn. Vilket gör att serien idag faller mellan två stolar eftersom många tycks tro att Mumin är för barn. Vilket är synd för dessa fantastiska satirserier håller än och är mycket underhållande. I bloggande stund har Alfabetra gett ut fyra stycken. Alla är mycket bra.
Rekommenderas varmt
0 kommentarer:
Skicka en kommentar