B. Wahlström lägger ner Kick Off!

Tydligen har förlaget B. Wahlströms valt att inte fortsätta att ge ut den fantastiska mangan Kick Off! av Yokaj Studio. Mangan blev blenönad med Bokjuryns pris för bästa serie inte mindre än två år i sträck. Den har adapterats som dockteater och överhuvudtaget blivit mycket populär. Men det räckte tydligen inte och mangan ligger numera på is. Vad som händer med Kick Off! i framtiden är inte klar. Alla som läst serien vetr att det fionns många lösa trådar kvar att nysta i. Men men...

Yokaj Studios meddelande finns att läsa här.

Personligen tycker jag att detta är oerhört trist. Kick Off! var en av de bästa svenska serier jag läst.

Mer om tingsrättsmålet angående amnga och barnpornografi

Det kan vara vanskligt att ge sig in i debatter kring barnpornografi. Det är kanske inte så konstigt. För sin inre syn ser man små stackars barn som blir offer för vuxnas perversioner. Ämnet är minst sagt brännande. Något jag fått erfara kring detta. Att som vuxen mena att manga inte är barnpornografi har gjort att jag fått en hel del jobbiga kommentarer. Där går porr-Daniel osv. Men men...jag menar fortfarande att tecknade manga bilder, dessutom i detta fall på 15-åringar och uppåt (alltså inga barn) inte är barnpornografi. Av någon anledning är det många som finner allt detta skrattretande i och med att det bara handlar om serier. Serier är ju något bara för barn. Det är det givetvis inte.

Hur som helst...en debattartikel av mig publicerades idag i Gävlebaserade tidningen Arbetarbladet. Finns att läsa här.

Nya nummret av Serieblaskan ute nu!

Nya nummret av Serieblaskan är ute nu. Köp det gärna. Det är i vanlig ordning ett matigt och läsvärt nummer. Mina bidrag är en intervju med Peter "Valhalla" Madsen, en artikel om Noir i serieform, en artikel om den mindre kände superhjälten (?) Hitman, en annan om Godzilla och ytterligare en artikel om animé samt 6 recensioner och så gott som hela nyhetsbevakningen.

Tidningen innehåller även annat kul som en artikel om Hälge samt en intervju med skaparen Lars Mortimer, en artikel om Ralph König och en annan om Don Rosa. Mycket intressant läsning. Nummrets tema är förresten seriesamlande och flera intressanta texter finns om detta ämne.

Seriebibliotekarien i lokaltidningen Gefle Dagblad

Jag har tidigare skrivit om den uppmärksammade domen i Uppsala där en erkänd mangakännare/översättare åtalats för barnpornografi-innehåll. Detta innehåll var som bekant mangabilder. Medierna vårt avlånga land har fått nys om det här och otaliga är de tidningar/radiosändningar osv. som tagit upp detta. Själv blev jag kontaktad av Gävletidningen Gefle Dagblad angående detta. Artikeln finns att läsa här.

Seriebibliotekarien pratade i lokalradioprogrammet Fredag

Igår var jag inbjuden till radioprogrammet Fredag som är ett nöjes- och kulturprogram. Jag var inbjuden för att prata om skräck- och spänningslitteratur. Jag hade med mig romaner, faktaböcker och serier. Nu gick programmet i rasande takt och mycket musik spelades så jag hann bara ta upp Jack Uppskäraren och andra viktorianska mordgåtor av Rick Geary. Men jag pratade om annat kul också. Lyssna gärna.

Lyssnararkivet finns här. Det är alltså 23 juli 15.30-16.00.

Mangabilder = barnporr?

Rubriken hänvisar till ett uppmärksammat rättsfall som nyligen inträffat. En av Sveriges mest erfarna översättare och mangakännare har av Uppsala tingsrätt dömts för innehav av barnpornografi till 80 dagsböter i juni i år. Innehavet bestod av 51 bilder erotiska bilder på mangafigurer som tingsrätten anser är under 18 år. Lagen pekar på att det är straffbart (böter eller upp till två års fängelse) att visa/publicera/titta på tecknade bilder av en naken seriefigur som ser ut att vara minderårig. Detta är första gången lagen prövats på teckningar. Översättaren menar att denne sparat ner mangateckningar från Internet för att använda som exempelbilder för sin forskning. Hade översättaren känt till att det var att betrakta som olagligt i Sverige hade denne aldrig gjort det. Översättaren menar också att det inte rört sig om någon hårdporr.

En utvikning bör här vara på sin plats. Mangafigurer ser unga ut, vilket har med de stereotypiska stora ögonen att göra. Stora ögon kommunicerar känslor på ett tydligt sätt vilket är vanligt förekommande sätt att kommunicera serier i Japan. Detta betyder i sig inte att karaktärerna i serien är unga. En mangakaraktär som är 15 kan se likadan ut som en mangakaraktär som är 27.

Hur som helst, att lagen nu prövats på tecknade bilder kan på sikt få långtgående konsekvenser för seriemediet, dess utövare, läsare och oss som bibliotek. Exempelvis skildringar av övergrepp, självbiografiska berättelser om sexualdebuten eller barn utan kläder kan komma att klassas som barnporr. I farozonen ligger därmed serier som många bibliotek har. Exempel är prisbelönta Pappas flicka av Debbie Drechsler, Robert Crumbs serier samt Sayonara September av Åsa Ekström. För att inte tala om alla svenska alternativserier (som biblioteken har en handfull av. Även många av dessa serier är prisbelönta). Tusentals serieläsare kan alltså vara kriminella utan att ens känna till det och bibliotek och andra instanser sprider eventuellt detta utan att veta om det.

Jag vill givetvis poängtera att jag är emot barnpornografi. Det är väl alla. Men jag tycker att detta fall är viktigt att känna till och det är även viktigt att veta hur detta vidareutvecklar sig.


Nu vet jag som sagt inte hur grova bilderna var i detta fall. Men lagtexten får det att se ut som om många serier klassas som barnpornografi och detta kan leda till konsekvenser. Mina tankar går i alla fall till mangakännaren/översättaren. Det skulle ha kunnat vara jag! Jag som faktaskribent om serier har även jag sett dylika bilder (det är oklart om personerna varit över 18 eller inte eftersom mangafigurer ofta tecknas ålderlösa. 30-åringar kan se likadana ut som 14-åringar). Det känns som om vi lever i läskiga tider.

Mer info (där jag hämtat delar av denna text ifrån) finns här.

Seriebibliotekarien pratar i radio

Nu på fredag, 23 juli, ska jag prata litteratur i Radio P4 Gävleborg. Temat är skräck och spänning. Givetvis kommer jag att ta med lite serier. Lyssna gärna. Strax efter 15.30 drar jag igång.

Ankomsten av Shan Tan

Shan Tan började redan under tonåren att teckna och illustrera. Först gjorde han främst illustrationer för Science Fiction- och skräcktidningar. Sakta men säkert började han göra annat och är idag en prisad serieskapare. Nu har han för första gången utkommit i svensk språkdräkt. Eller nåja. Ankomsten är en helt ordlös historia.

Serien handlar om en man som lämnar fru och sitt barn för att söka en bättre framtid i ett okänt land. Staden är förvirrande, full at konstiga vanor, underliga djur och ett obegripligt språk. Nu gäller det för mannen att hitta ett boende, jobb och trygghet innan han kan sända efter sin familj.

Teckningarna är helt magnifika. Handlingen är på sätt och vis ganska enkel men Tan lyckas berätta gripande i enbart bild vilket gör berättelsen fascinerande. Dessutom är den kryddad med en härlig dos fantasi som anspelar på hur många flyktingar/invandrare kan känna sig då de kommer till ett nytt land.

Ankomsten är helt enkelt en lysande bok.

Rekommenderas varmt!

Medley: Ackord! av Lisa Medin

Lisa Medin förtsätter i sakta mak med sin mangaserie Medley. Tidigare har Medley Gold och Medley: Retroaktivität utkommit. Den första utgåvan samlar seriens två första kapitel och den adnra ytterligare två. Men den tredje utgåvan, Medley: Ackord! samlar endast det femte kapitlet och är följaktligen lite tunnare. Serierna bör dessutom läsas i följd.

I detta femte kapitel får vi fortsättningsvis följa synthpopparen Axels färd mot den legendariska staden Medley. Här tvingas han samarbeta med Zip som visar sig vara en rockare. Synthpoppare och rockare är av tradition fiender men...

I vanlig ordning är Medley: Ackord! mycket vältecknad. Även handlingen är underhållande. Att låta musiker vara dödligt farliga är en underhållande idé som Medin får att fungera. Men i och med att denna tunna bok endast innehåller ett kapitel känns det lite tunnt. Speciellt när kapitlet i sig har stor betydelse för handlingen men inte riktigt fungerar på egna ben. Det hade mått bra av vara i en helhet.

Men Medley är en serie jag gillar skarpt. Det enda negativa jag egentligen kan säga om serien är att den utkommer för sällan och att den är för tunn. Men att jag vill ha mer Medley snabbare är ju ett gott vitsord i sig.

Rekommenderas.

A Distant Neighborhood av Jiro Taniguchi

Jiro Taniguchi har jag skrivit om tidigare. Han är en väl ansedd mangaka (mangaförfattare) som har hållit på länge och gjort många prisbelönta serier. Han finns på svenska med mangan Isvandraren. Andra av hans serier som bör nämnas är fantastiska The Walking Man.

Ytterligare en av hans många omtyckta serier är A Distant Neighborhood. Den handlar om vuxne affärsmannen Nakahara. Av någon anledning slungas han tillbaka till sin egen barndom som 14-åring. Som vuxen i ett barns kropp återupplever han nu sin barndom. Kanske han nu kan få reda på varför hans för så mystiskt försvinner?

Som vanligt när det gäller Taniguchi är teckningarna mycket välgjorda. Även berättelsen är fyndig. Däremot finns det en sak med Taniguchis berättelser som gör mig kluven. Mangaskaparens stora styrka är även hans svaghet. Han har nämligen en stor förkärlek till bli sentimental. Ibland blir det helt enkelt för mycket. I första volymen av A Distant Neighborhood klarar han gränsen mellan att vara sentimental och inte sliskig. Men gör han det i den andra volymen? Det verkar inte så, dessvärre. Men en manga av Jiro Taniguchi är alltid värd att läsa. A Distant Neighborhood är inget undantag.

Mangan finns i två volymer.

Rekommenderas.

Pride and Prejudice and Zombies: The Graphic Novel av Tony Lee & Cliff Richards

Seth Grahame-Smith slog verkligen an en sträng hos oss läsare när han valde att göra om Jane Austens klassiska kärleksroman Stolthet och Fördom.

Seth Grahame-Smith har helt enkelt tagit grundhandlingen, många repliker samt hela textstycken från Stolthet och fördom men lagt dit en del eget också. I hans version, Stolthet och fördom och zombies, lider England av en svår zombieepidemi. Elizabeth Bennet och hennes systrar är välutbildade zombiedödare, vilket Mr. Darcy också visar sig vara. Här dricks det te coh pratas om äktenskap i ena sekunden och i andra flyger det zombiekroppsdelar. En och annan ninja hinner också dyka upp.

Stolthet och Fördom och Zombies, som Pride and Prejudice and Zombies heter på svenska, blev en oväntat stor succé. Många liknande romaner har kommit i kölvattnet på den, som Sens and Sensibility and Seamonsters av Ben H Winters, Mansfield Park and Mummies av Vera Nazarian samt Grahame-Smiths egen Abraham Lincoln: Vampire Hunter.

Men populariteten har inte tagit slut där. En Hollywoodfilm är på gång med bland andra Natalie Portman (känd från filmer som Leon och The Other Boleyn Girl). Dessutom har en serieversion på Pride and Prejudice and Zombies utkommit. Den är adapterad av Tony Lee och tecknad av Cliff Richards som tidigare har tecknat bland annat Star Wars-serier medan Lee bland annat gjort några Doctor Who-serier.

Jag har läst både Austens original och Grahame-Smiths variant. I mitt tycke var zombieversionen mera intressant än bra. I och för sig var den så pass intressant att den är värd att ta sig en titt på. Men hela vägen håller det inte. Detsamma kan gälla för serien. Jag trodde att teckningarna skulle öka tempot något men det är i alla fall något som saknars. Det hjälper inte heller att teckningarna är slarviga och oinspirerade. Hela seriealbumet känns framjäktat. Vilket är synd, för det hade kunnat bli riktigt bra. Men det blev det inte så det återstår att se ifall det blir filmen som blir den ultimata versionen.

Rekommenderas inte.

Mjau! 3-4 av Natalia BAtista

Jag har tidigare skrivit om Mjau 1 och Mjau 2. Jag fann dessa båda barnmangaserier vara mycket underhållande och läsvärda. Del tre och fyra visar sig tack och lov inte vara något undantag utan Natalia Batistas fantastiska barnserier fortsätter i samma spår.

Bägge mangadelarna handlar om katterna Ville och Vaniljs eskapader. I den tredje deler träffar de en mus och i den fjärde delen en skata. Egentligen händer det inte så mycket mer. Serierna är mycket konfliktfria. Men därmed inte sagt att de är tråkiga. Det kräver sin författare att skriva underhållande utan konflikt. Något Batista klarar med bravur. Därtill är de mycket vältecknade.

Så mycket mer har jag egentligen inte att säga utan kan konstatera att mangaserierna Mjau! har sin givna plats på varje välsorterat bibliotek.

Om jag fattat saken rätt hade Batista kontrakt på att göra fyra seriealbum om katterna. Detta är nu uppfyllt men jag hoppas verkligen att vi får se mer om katterna Ville och Vanilj i framtiden.

Rekommenderas varmt!

Rekommenderas.

Watkins' Heroine av Liselotte Watkins

Liselotte Watkins är en svensk illustratör som är känd för sina teckningar i diverse modemagasin. Hon har även illustrerat böcker. Men det är hennes modeillustrationer hon är mest känd för. Bland annat har hennes modeteckningar har t ex publicerats i tidningar som Elle, Glamour och Mademoiselle. Hon har även illustrerat för uppdragsgivare som Barneys, MAC Cosmetics, Victorias Secret, Sephora, Max Mara, Amica och Anna Sui.

2003 gjorde Watkins sin bokdebut med Watkins' Heroine. Watkins kännetecken är hennes tecknade fiktiva kvinnor och boken samlar hennes bästa sådana illustrationer.

Jag faller pladask för hennes säregna teckningar. Nu är kanske denna bok ingen renodlad serie utan snararee en konstbok. Men gränsen mellan konst och serier är emellanåt hårfin. Hur som helst är Watkins' Heronie en mycket vältecknad och läsvärd bok som kanske bäst platsar bland konstböckerna. Men läsvärd är den. När ni tittar i den förstår ni varför.