Trouble Maker av Janet Evanovich, Alex Evanovich & Joëlle Jones

Janet Evanovich är en stor amerikansk författare, mest känd för henne romaner med hjältinnan Stephanie Plum (som på svenska heter Hett, Byte, Svårfångat byte, Delat byte osv.). Men romanerna om Plum är inte de enda böcker flitige Evanovich gjort. Hon har skrivit några romaner om brottsbekämparparet Barnaby and Hooker (i romaner som icke översatta Metro Girl och Motor Mouth). Nu kommer första seriealbumet med det färgstarka paret.

Seriealbumet har Janet Evanovich gjort tillsammans med sin dotter Alex, som annars är mest känd som ansvarig för Evanoich hemsida. Joëlle Jones är en serietecknare, mest känd för Madame Xanadu.

Det känns som om serier och Evanovich vore en oslagbar kombination. Hennes romaner om Stephanie Plum har ett högt tempo, mycket humor och en handling som skulle göra sig väl i just serieform. Romanerna om Barnaby & Hooker har jag inte läst. Det känns som om man bör göra det. I Trouble Maker är alla karaktärerna redan etablerade och känner man inte till dom sedan tidigare känns det lite tunnt.

I övrigt är handlingen som vilken Stephanie Plum-roman som helst. I själva verket är handlingen så lik att jag undrar varför Plum inte har huvudrollen istället för dessa bleka Plum-kopior. Jag känner igen varenda karaktär från just Plumromanerna (till och med hunden) och blir förvånad över att det är andra namn på figurerna. Fast mestadels känns albumet lite tunnt. Och tråkigt.

Berättelsen slutar dock inte med denna volym utan fler planeras. Mitt intresse är dock redan förlorat. Bäst med serien är Joëlle Jones fina teckningar.

Så dåligt att albumet ska undvikas är det inte. Men mestadels är det tråkigt. Ett ord jag inte trodde jag skulle skriva om Evanovich.

Svag rekommendation. Absolut inget måste.

Seriebibliotekarien i radion

Då har jag än en gång dykt upp i radioprogrammet Förmiddag på P4 Gävleborg.

Denna gång var mitt tema historia. Givetvis tog jag upp seriehistoria men även annat som pistolduellernas historia och kannibalismens historia. Lyssna gärna. Lyssnararkivet finns här. Det är alltså onsdagen 22 september 09.30-10.00.

Urhunderpristagarna!

Nu har Seriefrämjandet gått ut med vilka som fått anrika priset Urhunden.

I klassen bästa originalsvenska album var de nominerade Love Hurts av Kim W. Andersson, Frances av Joanna Hellgren, Pärlor och patroner : 60 historiska kvinnoporträtt av Loka Kanarp, Trollkungen av Kolbeinn Karlsson, Gängkrig 145 av Jens Lapidus & Peter Bergting samt Evil dress av Emelie Östergren.

Alla de nominerade var värdiga vinnare. Personligen hoppades jag på Pärlor och Patroner men Frances är absolut läsvärt.

I klassen bästa till svenska översatta seriealbum var de nominerade Husfrid av Alison Bechdel, Fumlig av Jeffrey Brown, Första Moseboken : Genesis av Robert Crumb, På väg med Samuel av Tommi Musturi, och Numret 73304-23-4153-6-96-8 av Thomas Ott.

I denna kategori höll jag på Första Moseboken. Personligen finner jag Husfrid vara en aning överskattad. Upperbarligen delar inte alla denna åsikt. Men grattis till Bechel.

Vidare får Stefan Diös unghundenpriset. Det är han väl värd.

Mer finns att läsa på seriefrämjandets hemsida. Grattis till vinnarna (och de nominerade). Alla de nominerade, samt vinnarna, bör finnas på varje välsorterat bibliotek.

Nytt nummer av Serieblaskan ute nu!

Nu har senaste nummret av Serieblaskan utkommit. Det är nummer 3 2010. Detta nummer fokuserar (givetvis) på kommande valet. Ur ett serieperspektiv. En representant från varje parti (de stora partierna) har fått serierelaterade frågor att ta ställning till. Intressant läsning.

Tidningen innehåller mycket annat kul också, som en artikel om serien Ernie och en intervju med Ernies skapare Bud Grace samt en artikel om att förlaget Komika går i graven.

Mina ödmjuka insatser består av en intervju med Lars Ohly samt en artikel om serier och musik och en annan om serien Blondie. Jag skriver även om seriehjälten Swamp Thing samt om att B. Wahlströms inte längre ger ut mangan Kick Off (här finns även en kort intervju med Yosh, en av Kick Offs skapare). Vidare har jag skrivit "Händelser i serievärlden" samt recensioner av Fucking Sofo av Lena Ackebo och Med vänlig hälsning av Sara Granér.

Som vanligt alltså ett välmatat och läsvärt nummer av Serieblaskan. Finns bland annat i en pressbyrå nära dig.

Ex Machina: The first hundered Days av Brian K. Vaughn & Tony Harris

Brian K. Vaughn är det stort författarnamn inom både serievärlden och TV-världen. Han har skrivit serier som underhållande Y: The Last man, Runaways och Pride of Baghdad samt stora delar av den populära TV-serien Lost. Han har vunnit den anrika seriepriset Eisner Award flera gånger (best writer 2005 för bland annat serierna Y och Ex Machina, Best New series 2005 för Ex Machina och best series 2008 för Y).

Tony Harris är en tecknare mest känd för sitt arbete med Starman och Iron Man. Men Harris hittills största succe är hans samarbete med Vaughn och deras prisbelöna serie Ex Machina.

Seriens huvudperson är Mitchell Hundred. En gång var han superhjälten The Great Machine, bland annat med förmåga att kunna tala med maskiner. Efter terrordåden 9 september har Mitchell offentligt lagd superhjältemanteln på hyllan och ställt upp i Borgmästarvalet i New York. Något han vann. Serien handlar alltså om en före detta superhjälte (dock med krafterna kvar) och hur han försöker göra gott som politiker istället. Vi får alltså följa borgmästarens vardag som politiker parallellt med bakåtblickar från hans tid som superhjälte.

Serien såg dagens ljus 2004 och har precis avslutats (i augusti 2010) vilket har resulterat i tio samlingsalbum. Filmrättigheterna är köpta av New Line Cinema.

Ex Machina är en mycket hyllad serie. På pappret låter handlingen onekligen mycket intressant. Nu har jag bara läst första albumet men det var inget jag gick igång på. Det var helt enkelt lite tråkigt. Serien gick inte på djupet, vare sig som politisk serie eller superhjälteserie. Den ansträngde sig för att vara både och men resultatet blev varken hackat eller malet. Ibland undrar jag om orsaken till att den blivit så hyllad i USA beror på att den skriver om terrordåden. Men givetvis kan serien bli bättre ju längre den håller på.

Ett annat problem har jag med serien är Tony Harris teckningar. Jag har alltid haft problem med den tecknaren som, enligt mig, ofta har förstört bra seriemanus med sina krattiga teckningar. Jag finner dom helt enkelt vara slarviga med bleka färger och förstår inte alls hans storhet. Jag brukar undvika serier han medverkar i men på pappret verkade som sagt Ex Machina vara en höjdarserie.

Ex Machina är absolut inte den höjdarserie den utger sig för att vara. Men så usel att jag inte kan rekommendera den är den trots allt inte.

Svag rekommendation alltså.