Kristiina Kolehmainen 1956-2012

I början på den här veckan meddelade Serieteket det tragiska beskedet att Kristiina Kolehmainen gått bort. Hon hör till de allra största namnen inom serie-Sverige trots att hon mig veterligen inte gjorde några serier själv. Men hon grundade Serieteket som fortfarande är et unikum inom biblioteksvärlden, nämligen ett specialbibliotek med serier. Hon kämpade för seriernas ett tag dåliga rykte inom biblioteksvärlden samt grundade Sveriges största seriemässa, Small Press Expo (som idag heter Stockholms internationella seriefestival)

Utan henne kanske serierna skulle ha ett ännu sämre rykte.

Jag har själv träffat henne en handfull gånger och maken till driven och kunnig person får man leta efter. Vila i frid!

Alena av Kim W. Andersson

Kim W. Andersson tog serievärlden med storm 2009. Då utkom hans serienovellsamling Love Hurts. Många hade förvisso läst dom serierna i tidningen Nemi, men för många, inklusive mig, var dessa serier något helt nytt för serie-Sverige. Nu kommer äntligen uppföljaren på hans albumdebut. Till skillnad från Love Hurts är detta inte serienoveller utan är istället en roman.

Bokens huvudperson är Alena som inte har det så lätt. På den snobbiga skolan där hon går mobbas hon rejält av lacrosselaget med Filippa i spetsen. Men Alenas bäste vän Josefin tänker ge igen och tänker börja hämnas om inte Alena själv tar tag i saken. Fast Josefin har själv varit död i ett år.

Väntan på Alena var lång. Men dessvärre är jag besviken. Mitt problem är att handlingen inte är så originell som jag väntade mig (och som Love Hurts är). Jag räknade ut slutknorren mycket tidigt (det är inte så svårt om man kan sin skräck). Jag har helt enkelt läst/sett/hört det mesta förut.

Men när jag kommer över den första besvikelsen inser jag ändå att Andersson är en driven berättare som gjort en historia med välgjorda teckningar, bra tempo och bra skildrade karaktärer. Så egentligen är det inte så illa. Jag rankar förvisso fortfarande Love Hurts högre men det betyder som sagt inte att Alena skulle vara dålig. Den är helt klart läsvärd och förtjänar ett inköp.

Rekommenderas

The Walking Dead: I tryggt förvar av Robert Kirkman, Charlie Adlard & Cliff Rathburn

Då var det dags för en ny Walking Dead i svensk språkdräkt. Och jag jublar. Men varför gör jag det? Jag äger ju alla albumen på engelska och har läst dom flera gånger. Så varför känns det som om jag får en ny serie när nu tredje delen i zombiesviten kommer? 

Det finns en ny intervju på den eminenta sidan shazam.se där två tredjedelar av Apart Förlag intervjuas. Där säger Johan Kimrin följande:

"för mig är det viktigt att vår produkt slår den engelska. Står man och väljer mellan en svensk och en amerikansk utgåva ska man spontant välja den svenska – för att den helt enkelt känns och ser bättre ut. Givetvis ska innehållet också vara minst lika bra, men det vet vi ju att det är…" 


Vidare säger Kimrin:
"det är viktigt att den svenska utgåvan är minst lika bra som den engelska. Annars finns det som jag ser det i princip ingen anledning att köpa den på svenska (ja, förutom om man inte kan engelska då). Så jag jobbar hårt med att finslipa dialogerna tillsammans med översättaren, pilla med radbrytningar i bubblorna, välja rätt fonter och liknande nörderi."

Jag tror minsann att Kimrin och de övriga (Jimmy Wallin och Jonas Andersson) lyckats med detta. Allt är så välgjort och har en hög kvalité, som exempelvis den utmärkta översättningen, retuscheringen och just det som Kimrin nämner i citatet, nämligen radbrytningen i bubblorna osv. Albumet känns helt enkelt synnerligen välgjort och kan onekligen konkurrera med originalet. Kan det vara därför det känns som en ny serie fast jag läst den minst tre gånger tidigare?

Sedan hjälper det ju att själva serien är så bra. I detta album, som i dom andra, är det en spännande och trovärdig handling men mångdimensionella karaktärer tillsammans med bra och passande teckningar. I denna del tror sig Rick och de andra ha hittat det säkraste ställe man kan tänka sig i en zombiesmittad värld, nämligen ett fängelse. Dels är fängelset inte tomt, del visar det sig som vanligt inte bara vara zombiesarna som är farliga. Människorna är det i minst lika hög grad, men på annat sätt.

Sammanfattningsvis är The Walking Dead - I Tryggt förvar ett briljant album och har sin givna plats i landets alla bibliotek. Samt i landets alla privatägda bokhyllor. 

Clive Barker omnibus

Denna tegelsten innehåller material som publicerats tidigare. Albumet innehåller totalt tre serier, The Thief of Always av Kris Oprisko och Gabriel Hernandez, The great and secret show av Chris Ryall och Gabriel Rodríguez samt Seduth av Chris Monfette och Gabriel Rodríguez. Alla tre är baserade på texter av Clive Barker.

Clive Barker är en av de ledande författarna inom den samtida skräck- och fantasylitteraturen. Han är även verksam inom film och är kanske mest känd för Hellraiser, som han även regisserade. Dessutom har han jobbat en del med spel såsom  Clive Barker's Undying. Barker är även en stor fantast av serier så det är inte så kosntigt att han medverkat inom den genren också. Denna stora utgåva samlar som sagt tre av hans verk.

The Thief of Always är en barnberättelse men som även är tänkt att vuxna ska kunna underhållas av. Den handlar om 10-årige Harvey Swick som upptäcker ett mystiskt hus, the Holiday House. Han bor där i 10 dar. Först ter sig huset alldeles magiskt och underbart men sakta men säkert börjar Harvey undra om det inte är något ondsint i görningen. 

Kris Oprisko, mest känd för serieversioner på CSI och Resident Evil, har adapterat Barkers roman till serieformatet. Gabriel Hernandez, som bland annat tecknat Zombies vs Robots, har illustrerat. Men det är röriga och svaga illustrationer som är hans signum och dessa fungerar dåligt i denna serie. Berättelsen i sig är tråkigt överfört av Oprisko. Sammanfattningsvis är det en tråkig inledning på detta album som inte direkt ger sug efter mer.

The Great and Secret Show är den tjockaste serien i samlingsutgåvan och tar upp två tredjedelar av bokens sidor själv. Det är också från den serien omslaget är hämtat. Det är en komplicerad berättelse som utspelar sig under lång tid. Berättelsen inleds med att Randolph Jaffe upptäcker en mystisk del av något kallat för "The Art". Han blir besatt i sitt sökande och han finner även en hel del. Bland annat blir han ett ondsint spöke och skapar även en monsterarme ur folks rädslor. Överhuvudtaget är det inte helt enkelt att förklara den komplicerade handlingen.

Chris Ryall, känd för serieversioner på Shaun of The Dead och Beowulf, har gjort sitt allra bästa för att adaptera Barkers roman till seriemediet. Till hjälp har han duktige Gabriel Rodríguez som annars är mest känd för sina teckningar för Locke & Key. Synd att dom inte valt en bättre Barker-historia. Handlingen må vara komplicerad men när den är över tänker i alla fall jag på talesättert "Mycket väsen för ingenting". Den gav förvisso underhållning, inte minst på grund av Rodríguez teckningar, men något bestpående intryck ger serien inte. Tyvärr.

Samlingsvolymens sista del är den kortaste. Den har Barker gjort tillsammans med Chris Monfette, som även samarbetat med Barker i några Hellraiser-serier. Igen är det Rodríguez som tecknar. Dessvärre är denna korta serie helt ointressant.

Jag gillar egentligen Barker och gillar även skräckserier. Men kombinationen Barker och skräckserier är inte lyckad. Inte utifrån dessa tre i alla fall. Endast en av delarna, The great and secret show, får godkänt. Men ändock är den inte så bra. Så sammanfattningsvis blir det:

Rekommenderas ej. 

Locke & Key av Joe Hill och Gabriel Rodriguez

Joseph Hillstrom King, son till legendariske skräckförfattaren Stephen King, är mera känd under pseudonymen Joe Hill. Han valde sin pseudonym 1997, efter den avrättade arbetarledaren Joe Hill, som han för övrigt uppkallad efter. Detta gjorde han eftersom eftersom han ville nå framgång på egna meriter, snarare än på sin fars. Det var först efter att han gjort succé med romanen En hjärtformad ask och novellsamlingen Vålnader som han 2007 avslöjade sin identitet. Tillsammans med tecknaren Gabriel Rodriguez ligger Hill även bakom serien Locke & Key. 


Locke & Key är en klassisk skäckberättelse med tydliga drag av författaren Lovecraft (staden allt utspelar sig i heter för övrigt Lovecraft). Seriesviten inleds med att pappan i familjen Locke mördas. För att bättre kunna handskas med denna chock flyttar resten av familjen till det gamla familjegodset Keyhouse nära staden Lovecraft. Givetvis vilar huset på sina egna mörka hemligheter och det visar sig snart att det ligger mer bakom mordet på Randall Locke än vad man i förstone kunnat tro. Saker och ting kompliceras ytterligare av att huset gömmer en massa mystiska nycklar med vilka man kan låsa upp både ett och annat som man aldrig trott sig vara möjligt.


I skrivande stund finns det fem albumdelar av denna svit varav framför allt de två första är riktigt bra och spännande. Sedan tappar serien fart men är alltjämt underhållande. Till seriens styrka hör den mångdimensionella gestaltningen av syskonen Locke och deras inbördes förhållande. Även Rodriguez teckningar är mycket välgjorda och passar berättelsen väl. Vill man vara lite negativ kan man som van skräckläsare konstatera att det egentligen inte är så mycket nytt under solen här. Men det är snyggt paketerat med bra gestaltade karaktärer. Sammanfattningsvis ger Locke & Key god underhållning. Varken mer eller mindre.


Rekommenderas.