Skräckens Ängel av Dennis Gustafsson

Dennis Gustafsson kom som en blixt från klar himmel med albumet Viktor Kasparssons makabra mysterier 2010. Ett album många, inklusive mig själv, gillade skarpt. Min enda önskan var att Gustafsson skulle skriva en längre historia. Den förra bestod nämligen av fyra kortare berättelser. Nu har serieskaparen gjort precis det som jag önskade.

Precis som i förra albumet får vi följa huvudpersonen Viktor Kasparssons eskapader i ett Skåne från tidigt 1900-tal. Skåne. Och precis som i förra albumet råkar huvudpersonen ut för olika väsen och demoner hämtade ur den nordiska mytologin.

I detta album får Viktor Kasparsson får i uppdrag att testa en flygkamera. Till hjälp får söker han upp den  före detta stridspilot, herr Rygel, och hans styvdotter Emma. Herr Rygel visar sig vara en skrämmande figur medan Viktor och Emma blir goda vänner med en gång. Dessvärre blir Viktor snart indragen i  massmord, svart magi och demoner. Även självaste Skräckens ängel visar sin fula nuna.

På det stora hela har jag varit ganska trött på svenska serier. Jag överdoserade nämligen de självbiografiska och politiska serierna, vilket tillhör merparten av vuxenserier i Sverige. Men nu har det dykt upp en ny generation intressanta svenska serieskapare såsom Kim W. Andersson, Ola Skogäng och Lina Neidestam. Till skaran lovande serietecknare hör även Dennis Gustafsson.

Skräckens ängel är vältecknad, även om det egentligen är lite för murrigt för min smak, och mansuet är välgjort. Det vinner lite på om man läst Viktor Kasparssons makabra mysterier, där man fick lära känna huvudpersonen. Viktor Kasparsson är nämligen något tunnare skildrad här. Men på det stora hela är Skräckens ängel en mycket läsvärd och underhållande serie. Jag längtar redan efter nästa del!

Rekommenderas varmt.

Teenage mutant Ninja Turtles: The Ultimate Collection Volume 1 av Kevin Eastman och Peter Laird

Jag kan tänka mig att många av min generation med glädje minns dom muterade tonåriga ninjasköldpaddorna. Eller kanske jag ska skriva hjältesköldpaddor. I Sverige och Finland ändrade man nämligen på titeln från Teenage Mutant Ninja Turtles till Teenage Mutant Hero Turtles eftersom ordet Ninja ansågs vara för våldsamt.

Hur som helst, jag minns med nostalgi de fyra sköldpaddorna. Donatello med lila ögonbindel, Leonardo med Blå, Raphael med röd och Michelangelo med orange. Jag hade dock hört talas om en tid då serien var våldsammare, som bland annat kännetecknades av att alla sköldpaddorna bar likadana masker.

Serien skapades 1984. Vännerna Kevin Eastman och Peter Laird satt en kväll och brainstormade kring serier, som de tydligen brukade göra. Utifrån denna kväll skissade Eastman en humoristisk teckning föreställande sköldpaddorna. Detta ledde till serien som blev både Eastmans och Lairds genombrott. Ett par år senare började Playmates Toys inc. intressera sig för de fyra ninjasköldpaddorna och deras mästare, råttan Splinter. De såg nämligen potentialen att sälja actionfigurer och liknande leksaker.

För att göra en lång historia kort blev så fallet. En massa Turtles-leksaker och spel svämmade över leksaksmarknaden. Men inte förrän Eastman och Laird tonat ner våldet och gjort serien lite mer barn- och ungdomsanpassad. Anpassningen lyckades och en mycket populär tecknad serie såg dagens ljus med start 1987. Dessutom har fyra långfilmer gjorts.

Nu har de tidiga, mer vuxeninriktade, Turtles-serierna släppts på nytt i fina påkostade jubileumsalbum.

Visst känner jag igen mina gamla favoritsköldpaddor här. Men inte helt. Istället för att äta pizza dricker de öl. Den största skillnaden är annars att de faktiskt ofta dödar sina motståndare. Men grunden är den samma som de senare mer barnvänliga serierna. Förutom att tempot är om möjligt ännu högre! Det är full fart och fläkt här och handlingen blir sakta men säkert en smula absurd med rymdvarelser som bor i magarna på egentillverkade robotmänniskor. Dessutom är det lätt hafsiga teckningar och karaktärerna är en smula endimensionella. Ändå är det alldeles underbart!

Jag vet inte om det beror på nostalgifaktorn men jag blir verkligen underhållen. Visst, det är absolut inget tecknat mästerverk. Men den har något visst som många serier inte hade på den tiden (eller har i dag för den delen). Förmodligen är det berättarglädjen som lyser igenom. Jag rycks hur som helst rakt in i den till synes enkla men absurda handlingen. Jag känner redan nu att jag vill ha mer!

I övrigt är albumen påskostade och innehåller informativa texter av författarduon. Dessa album platsar onekligen i varje välsorterad bokhylla. Kom bara ihåg att den passar bäst bland vuxenserierna.

Rekommenderas

Oblivion High av Johanna Koljonen och Nina von Rüdiger

Johanna Koljonen är en finlandssvensk författare och programledare som numera är bosatt i Stockholm. Bland annat har hon varit programledare för Det känns som fredag på SVT samt för P3 Kultur. Hon har även varit en sommarpratare samt vinnare i TV-programmet På Spåret (med Marcus Birro).

Nina von Rüdiger är illustratör, grafiker och serietecknare som tillsammans med Koljonen kallar sig för Ms Mandu som ligger bakom mangan Oblivion High. Serien utkom redan 2008 i Finland och fick lysande recensioner. Dessa lovord gjorde att serien till sist nu översatts till svenska.

Mangan handlar om Nin och Soon-Mi som går i högstadiet i Upplands Väsby. Men när den japanske utbytesstudenten Nix börjar högstadiet i Upplands Väsby, vänds livet där upp och ner för vännerna Nin och Soon-Mi. Han är både tuff och töntig på samma gång. Kommer han att få dom coola? Eller blir det ännu värre? Han är oerhört snygg men ser mystiskt nog nästan ut som en vuxen fast han ibland beter sig ibland som ett barn. Soon-Mi och Nin börjar undra om han egentligen är mytologiens näcken.

Jag gillar Koljonens manus skarpt. Den har en fot i den klassiska amerikanska highschoolfilmernas berättarestetik och en fot i någonting helt annat mytologiskt och galet. Kombinationen fungerar och läsningen blir en njutning.

Men dessvärre är allt inte lika njutningsfullt i Oblivion High. Förvisso tecknar von Rüdiger snyggt men lite rörigt. Eftersom manga ser ut som den gör kan det emellanåt bli problem, speciellt om serien innehåller många karaktärer. Man ser helt enkelt inte skillnad på dom. Jag rör i alla fall ihop flera av personerna och har inte riktigt koll på vem som är vem. Och då är jag ändå en van mangaläsare.

Men det är egentligen det enda negativa med Oblivion High. I övrigt gillar jag serien skarpt och ser verkligen fram emot nästa del. Och det borde ju vara ett tecken om något på att serien är läsvärd.

Rekommenderas.

Kobato av Clamp

Clamp hör till de mer kända mangaskaparna. Gruppen bildades 1989 och bestod då av tolv kvinnor, 1990 hade antalet medlemmar minskat till sju. Ytterligare tre medlemmar lämnade gruppen några år senare. Idag består Clamp av Nanase Ohkawa, Mokona Apapa, Mick Nekoi och Satsuki Igarashi.

Då mangaboomen var som störst i Sverige fanns tre av Clamps skapelser på svenska, nämligen Magic Knight Reynearth, xxxHolic och Chobits.

Översatt till engelska finns det ännu mer av Clamp, som exempelvis Tsubasa och Tokyo Babylon. Samt denna, Kobato.

Huvudperson i mangan är den mycket naive Hanato Kobato. Hon har till uppgift att att fylla en särskild flaska med lidande från andra människors hjärtan. Till sin hjälp har hon den mystiska och lilla pandaliknande Ioryogi.

Humorn i serien går ut på att Kobato har en så naiv syn på världen och dess lidande samt att Ioryogi blir så arg på henne samt att den lille figuren gillar sprit.

Mycket mer än så blir det inte, åtminstone inte i den första delen. Jag tappade snart intresse och fick kämpa en del för att orka läsa ut första delen. Visst, som brukligt när det gäller Clamp är det vältecknat. Men deras manus, som i fallet med exempelvis xxxHolic, brukar vara fyndigare. I och för sig vet jag inget om hur serien artar sig, men jag kommer heller inte att orka ta reda på det.

Så vitt jag förstår brukar inte denna anses höra till Clamps främsta skapelser, även om den fått hyfsade recensioner. Tydligen ska dock andra karaktärer från Clamps värld dyka upp längre fram i mangan. Det är ju lite kul.

Mangan finns i 6 volymer. Den finns även som TV-animé.

Rekommenderas inte. Fast Clamp-fantasten får kanske mer ut av den.